Pilskyttets historia

Pilskytte är äldre än den nedtecknade mänskliga historien, och förekom i de flesta förhistoriska kulturer. Den äldsta bevarade bågen kommer från 9.000 år före Kristus. Det är en almbåge från Holmegard i Danmark. Kopior av den har visat sig vara mycket effektiva. Fragment hittade i Afrika tyder dock på att pilbågar användes redan för 71.000 år sedan. Pilbågen var viktig både i krigföring och jakt ända tills krutet uppfanns och användes för att skapa skjutvapen – som ju var mycket mer effektiva.

Med tanke på hur länge pilbågen funnits har förvånansvärt lite hänt med dess utformning. De hästburna turkarna och mongolerna utvecklade dock sammansatta bågar som var mindre och lättare att avfyra från hästryggen, och dessa bågar överträffades inte i krigföring förrän revolvern uppfanns. I Europa användes huvudsakligen armborst och den engelska långbågen. Med en långbåge kunde en duktig skytt skjuta upp till sex pilar i minuten, och de kunde färdas mer än 300 meter. Fördelen med armborstet var att den inte krävde någon vidare träning, även om den inte var lika träffsäker som en pilbåge.

Ett av de mest effektiva sätten att använda pilbåge i krig var genom att alla pilskyttar ställde upp sig och samtidigt sköt sin pilar upp i luften i riktning mot fiendehären. Då möttes de av ett pilregn, som trängde igenom allt. Denna metod är så effektiv att den gav ett stort övertag till dem som använde den.

För vissa folk, som eskimåer, indianer och afrikanska folk, var pilbågens användning som jaktvapen viktigare än det för krigföring. Pilbågens storlek har varierat beroende på användning – en längre båge skjuter längre och med mer kraft, men är också mer otymplig. I den afrikanska djungeln användes de minsta bågarna – avståndet var ofta kort och en lång båge var svår att bära med sig. I motsats var japanska långbågar ända upp till 2,40 meter!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *