Japanskt bågskytte

Japan är känt för sina kampsporter, som i Japan kallas budo. Dessa krigskonster eller krigslekar är avsedda för traditionell militär träning, men används fortfarande för fysisk och psykisk rekreation. Den del som gäller bågskytte kallas Kyudo, och sker med en lång symmetrisk båge kallad yumi.

Det japanska bågskyttet har sitt ursprung i förhistorisk tid och har huvudsakligen varit för militärt bruk. Japans långa feodaltid gjorde att alla olika delar av landet hade sina egna arméer, och att det dessutom fanns kringströvande rövare och rövarband. Bågskyttet var en viktig del av arméerna, ända till portugiserna anlände och öppnade Japan. Med sig hade nämligen portugiserna eldvapen, och japanerna byggde snabbt kopior av dem. Eftersom skjutvapen kräver mindre träning för att träffa än bågskyttet gör, blev de snabbt dominerande och bågskyttekonsten föll i glömska.

Idag har den återupptagits, som en del av det starka intresset för japansk kampsport.

Inom kyudon finns två huvudprinciper; de som tränar för att bli duktiga bågskyttar och de som tränar för den meditativa känslan. Helt naturligt blir det i den senare skolan en stark betoning på skönhet och harmoniska rörelser, men även i den förra menar man att rätt känsla och rörelse kommer leda till en garanterad träff.

De japanska bågarna är över två meter, och betydligt längre än bågskytten. Det gör också att det krävs bra teknik för att ens lyckas spänna dem. Bågen är gjord av bambu, trä och läder, men eftersom bambu påverkas kraftigt av väder och fukt, använder många bågskyttar idag pilbågar av glasfiber. Även pilarna är gjorda av bambu. Fjädrarna på den första och andra pilen är tagna från var sin sida av fågeln, vilket innebär att de spinner åt motsatt håll. Detta är för att om båda pilarna skjuts av samtidigt så ska de flyga i var sin bana och inte kollidera med varandra.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *